Om du har diabetes så har du ökad risk att få besvär från rörelseapparaten. Symtomen är problem med smärta och stelhet i leder och muskler.
Cirka 50 % av personer med diabetes beräknas ha långdragna besvär från rörelseapparaten och både personer med typ 1 och typ 2 diabetes drabbas. Lång diabetesduration har betydelse och enligt många studier även grad av metabol kontroll.
Orsaken till ledbesvären är inte helt klarlagd. Troligtvis är det så att bindväven kring lederna drabbas av en störd balans mellan uppbyggnad/nedbrytning av kollagen med stel och ökad bindvävsmängd som följd. Detta har ett samband med höga blodsockervärden som ger nedsatt mikrocirkulation och icke-enzymatisk glykering (glykos binder till proteiner) som på sikt orsakar förändrad bindvävsstruktur.
Leder och lednära strukturer, så som muskulatur, senor, ledband och ledkapslar blir då stela och får en ökad känslighet för belastning. Särskilt drabbade leder är axlar, händer och höfter. Här kan du läsa mer om de vanligaste ledbesvären, vilka symtomen är och hur de kan behandlas.
Smärtande stel axel (Diabetesaxel/skulda)
Vad är det?
Vid diabetes har man en ökad risk att drabbas av smärtande stel axel. Enligt en metaanalys är risken cirka 5 gånger högre jämfört med övriga befolkningen och cirka 30% av personer med diabetes lider av axelbesvär (Zreik et al, 2016). Både typ 1 och typ 2 drabbas och man ser ingen skillnad mellan insulinbehandlad och icke-insulinbehandlade personer. En studie från Norge (Juel, 2017) på patienter som haft diabetes typ 1 i mer än 45 år visade att så många som 59 % hade pågående besvär med frusen skuldra och att 76% av dem hade haft det någon gång under sin livstid.
Den specifika smärtan och stelheten vid ”diabetesaxel” tros orsakas av att höga blodsockervärden leder till nedsatt mikrocirkulation och icke-enzymatisk glykering (glykos binder till proteiner). Detta ökar risken att utveckla besvär från rotatorcuffen (musklerna som stabiliserar axelleden), men framförallt en ökad risk att utveckla frusen skuldra (frozen sholder/adhesiv kapsulit).
Frusen skuldra karakteriseras av kraftig förtjockning av ledkapseln i axelleden. Denna förtjockning gör att axelleden stelnar till och rörelseförmågan nedsätts avsevärt. Axeln
”fryser” till. Tillståndet utvecklas under flera månader och består av tre stadier:
Stadie 1 Smärtande fas: Period av tilltagande smärta, vilovärk och stelhet. Varar veckor till månader.
Stadie 2 Stel fas: Uttalad stelhet, ofta minskad smärta. Varar ofta ca 4-12 månader.
Stadie 3 Upptiningsfas: Så småningom brukar axeln läka av sig själv, även om det ofta tar två till tre år från det att besvären börjar tills man fåt tilbaka rörligheten.
Hos personer med diabetes kan det ofta vara ett annorlunda förlopp med mer parallell utveckling av smärta och stelhet. Personer med diabetes har också oftare ett mer långvarigt förlopp jämfört med övriga befolkningen.
Vilka är symtomen vid diabetesaxel?
- Smygande debut
- Molande värk över axeln och ut mot deltoideus fäste på utsidan av överarmen
- Huggsmärta vid plötsliga rörelser
- Nedsatt aktiv och passiv rörlighet, framförallt utåtrotation (nå med handen bak i nacken), men även inåtrotation (lägga handen på ryggen) och att lyfta armen ut från kroppen
- Nattlig värk, svårt sova på den drabbade axeln
- Båda axlarna kan drabbas, men oftast drabbas icke-dominant axel.
- Det kan samtidigt finnas symptom från händer, höfter, nacke, rygg
Hur ska diabetesaxel behandlas?
Kontakta fysioterapeut (sjukgymnast) för att individanpassa behandlingen och övningarna efter symtom i de olika faserna. Träningen bör anpassas till bindvävens förändrade egenskaper och inledningsvis är avlastad träning att föredra. Vid för tung belastning eller träning av rörlighet över smärtgräns kan behandlingsresultatet försämras.
Fas 1 Infrysning
- Smärtlindring med ex kyla, värme, akupunktur, TENS, massage
- Muskelavslappning, hållningsträning
- Smärtstillande, NSAID och kortisoninjektion vid behov
Fas 2 Frusen
- Muskelavslappning, hållningsträning
- Koordinationsträning skuldra
- Ergonomi och viloställningar
Fas 3 Upptining
- Dagliga hemövningar med successivt stegrad rörlighetsträning inom smärtgränsen – personer med diabetes ska INTE provocera över smärtgränsen. Inledningsvis passiv rörlighetsträning med armslynga. Du hittar tips på övningar här och här.
- Dagliga hemövningar med cirkulations- och uthållighetsökande övningar för rotatorcuffens muskulatur (inåt- och utåtrotation). Inledningsvis statiska övningar och sedan med gummiband. Du hittar förslag på övningar här och här.
- Koordinationsträning skuldra
- Träning i varmvattenbassäng,
- Skapulamobilisering och töjning av bakre ledkapseln hjälp av fysioterapeut
Förebygg framtida axelbesvär genom god ergonomi:
- Undvik monotona och statiska arbetsmoment så som att bära tungt, rörelser som smärtar samt belastning långt från kroppen och ovanför axelhöjd.
- Täta ”mikropauser”
- Avlastande viloställningar.
Diabeteshanden
Limited joint mobility (”stiff hand syndrome”)
Vad är det?
Limited joint mobility kan förekomma i flera små och stora leder, men mest vanligt är sk ”stiff hand syndrome”. Det förekommer hos både personer med diabetes typ 1 och typ 2 och kan vara en av de tidigaste komplikationerna vid diabetes. Cirka 30% uppges drabbas och tillståndet är relaterat till ålder och diabetesduration, men framför allt till mikroangiopati hos personer med typ 1 och makrovaskulära komplikationer hos personer med typ 2 diabetes.
Vilka är symtomen?
Förtjockad och vaxartad hud med samtidig stelhet och smärtsam rörlighet i fingrarnas mittenleder (PIP-leder), vanligast i lillfinger, ríngfinger och långfinger. Detta leder till svårigheter att sträcka ut fingrarna fullt och lägga handflator platt mot varandra, så kallat ”Prayer sign”. Oftast drabbas båda händerna samtidigt och leder till en kraftigt nedsatt handfunktion.
Hur ska det behandlas?
Förbättrad blodsockerkontroll kan sakta ner processen. Det finns ingen effektiv fysioterapeutisk behandling. Smärtstillande eller anti-inflammatorisk medicin vid behov. Kirurgisk behandling bör undvikas.
Dupuytrens kontraktur
Vad är det?
Dupuytrens kontraktur är en långsam och smärtfri utveckling av oförmåga att sträcka ut fingerlederna närmast handflatan (MCP-leder). Ofta drabbas båda händerna samtidigt. Hos personer med diabetes finns korrelation till ålder, diabetesduration och retinopati.
Vilka är symtomen?
Du får en förtjockning av bindväven på fingrarnas insida och med strängar ner i handflatan (palmaraponeurosen). På cellnivå påminner tillståndet om förändringarna vid frusen skuldra. Hos personer med diabetes drabbas vanligen ring- och långfinger, medans det i generella populationen oftast drabbar ringfinger och lillfinger. Knutor (noduli) i underhuden kan uppstå.
Detta är nästan alltid ett smärtfritt tillstånd som även drabbar personer som inte har diabetes. Tillståndet är vanligast hos män i 40–60 års ålder, drabbar oftast nordbor och kallas även ”vikingasjukan”.
Hur ska det behandlas?
Personer med diabetes har ett lindrigare sjukdomsförlopp. Ofta behövs ingen specifik behandling men om sjukdomen påverkar handfunktionen och fingrarnas mittenleder (PIP-leder) kan eventuell kirurgisk åtgärd vara aktuell.
Triggerfinger/Tendovaginit
Vad är det?
Triggerfinger innebär att ett finger eller tummen fastnar i böjt läge alternativt endast med svårighet kan sträckas och då med smärta. Det förekommer oftare hos personer med diabetes än i övriga befolkningen och det finns ett samband med ålder, diabetesduration och mikrovaskulära komplikationer.
Vilka är symtomen?
Symtomen på triggerfinger är en låsning i böjt läge, smärta vid böjning av det drabbade fingret och ömhet och smärta i böjsenan i handflatan. Ett smärtsamt klick kan uppstå när du böjer eller sträcker ut det drabbade fingret. Fingret kan dock sträckas ut passivt med hjälp av andra handen. Ibland finns knutor i underhuden (nodulus).
Hur ska det behandlas?
Om triggerfinger framkallats av tillfällig överansträngning kan avlastning i en till två veckor göra att det kan läka ut spontant. Det finns ingen effektiv fysioterapeutisk behandling för triggerfinger. Däremot kan en arbetsterapeut hjälpa dig med en avlastande skena att ha fingret i.
Det kan även löna sig att prova med antiinflammatorisk medicin, exempelvis Ipren. Vid stora besvär kan behandling med kortisoninjektion eller kirurgi vara aktuellt.
Karpaltunnelsyndrom
Vad är det?
Karpaltunnelsyndrom innebär inklämning av medianusnerven i den så kallade karpaltunneln i handleden. Karpatltunnelsyndrom är vanligare hos personer med diabetes och det finns samband med diabetesduration, mikrovaskulära komplikationer och ”limited joint mobility”. Det drabbar oftast kvinnor i 40–60 års ålder.
Vilka är symtomen?
Symtomen på karpaltunnelsyndrom är intermittenta nattliga brännande stickningar och känselnedsättningar i medianusnervens utbredningsområde (tumme, pek- lång- och halva ringfingret). Dessa kan framkallas vid maximal böjning i handleden under ½-1 minut. Så småningom förekommer symtom även dagtid i kombination med svaghet och fumlighet i handen. Därefter även värk. Sent i förloppet kan thenarmuskeln (tumsidan av handflatan) minska i omfång.
Hur ska det behandlas?
Det finns ingen effektiv fysioterapeutisk behandling för karpaltunnelsyndrom. Däremot kan en arbetsterapeut hjälpa till med bedömning, utprovning av en handskena (nattetid) och ergonomisk rådgivning för att avlasta vid milda symtom.
Vid stora besvär kan behandling med kortisoninjektion alternativt kirurgi vara aktuellt.
Diabetes och höftbesvär
Vad är det?
Höftleden kan på samma sätt som axlar och fingerleder drabbas av nedsatt rörlighet ”limited joint mobility”. Detta är oftast är en smärtfri, icke-inflammatorisk nedsättning av rörligheten.
Patienter med diabetes har även ökad risk att utveckla artros. I befolkningen i stort har cirka 25 % av personer över 45 år artrosförändringar. Vid diabetes typ 2 är risken för artros dubbelt så hög som hos övriga befolkningen. En teori till orsaken bakom den ökade risken är att balansen mellan uppbyggnad/nedbrytning av broskvävnad ´kan vara påverkad och att ledförändringar därför kan utvecklas tidigare än hos andra. Den ökade risken skulle också kuna kopplas till att många med diabetes typ 2 har en ökad vikt, vilket i sig är en riskfaktor för artros i höfter och knän. Det är oklart om diabetes typ 1 är kopplat till en ökad risk för artros.
Vilka är symtomen på höftartros?
- Belatstningssmärta
- Morgonstelhet
- Smärta i ljumsken
- Minskad rörlighet i följande ordning: inåtrotation, extension, abduktion.
Hur ska det behandlas?
En fysioterapeut, gärna med särskild kunskap om diabetes, kan bedöma dina ledbesvär och ge behandling och träningsråd. Vid lindriga besvär med nedsatt rörlighet ”limited joint mobility” kan förebyggande rörlighetsträning ha effekt.
Du kan kontakta mig för en direktkonsultation online. Ladda ner appen här!
Referenser:
Diabeteshandboken Peter Fors, överläkare Medicinkliniken och diabetesmottagningen Alingsås lasarett.
Diabetesrelaterade ledproblem, Vårdprogram. Jarl Hellman Region Uppsala. 2018.
Behandlingriktlinjer för patienter med diabetesrelaterade axelbesvär. Sjukgymnastavdelningen. Akademiska sjukhuset. 2000
Hemövningar vid frusen skuldra. Harvard medical school.